Att vara andrabarn..

Det är nog inte helt lätt, speciellt som den äldre bara är 2½ år äldre..

Man försöker behandla grabben precis som man gjorde med tjejen.. Problemet är att man inte har samma tid nu som man hade då.. Den lilla tid man har ska delas upp mellan två barn, varav den ena i ärlighetens namn inte kunde bry sig mindre om mig..

Trots detta fösöker man dela på sig så gott det går..

En annan sak som jag konstaterat är att barn två inte "uppvaktas" på samma sätt som första barnet.. Satt och bläddrade bland gamla (och nya) kort häromkvällen och kom in på presenter som tjejen fick i samband med sin födelse.. Sonen har fått ungefär hälften av hälften så många..?

Det är ganska sjukt tycker jag.. Inte för att han bryr sig självklart, men han blir av någon anledning "mindre speciell" för att han är barn två.. Inte för att jag förstår varför..?