tisdag 26 februari 2008

Trött som en gnu..

Man har svårt att minnas hur det var när barnen var riktigt små, ja det är ju faktiskt så.. Jag förstår varför nu.. Den ena har väl varit vaken i princip sedan kl 04 och den andra som till 100% följer sin mors fotspår vaknade samtidigt som mamman klev upp för att ge minstingen lite käk.

Tretton koppar kaffe senare, och här sitter jag och ska snart till jobbet.. Resten av familjen sover skönt i sängen och jag är inte lite avundsjuk..

Jag började ju med orden "svårt att minnas...", och det är väl tur det, annars vore förmodligen de flesta ensambarn..

Minstingen har fått ett namn nu också, Oscar.. Han kommer dessutom få dessa två namn:
Anders efter morfar (både den nuvarande och den biologiska)
Gustav efter farfar

Nu måste vi bara bestämma ordningen..

Och jag måste ringa de sociala myndigheterna idag så jag kan skriva på pappret som säger att jag är far till den lilla parveln..? Avdelningen viktiga namnunderskrifter?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är tur att kaffe finns.

Grattis till lillkillen. Hoppas det går bra med njuren och att ni får sova mer framöver.

Själv sitter man hemma och är nervös för att tjejen är ensam på dagis för första gången.

Anonym sa...

hehe ja kaffe var verkligen den stora räddaren för mig imorse.. Tyvärr fick mina kollegor en nypa av mitt strålande humör, men det kan de ha.. :D

Vi väntar fortfarande besked från Uppsala, som inte verkar vilja ta ett beslut om vad som ska göras.. Men det blir nog bra bara de får tummen ur.. :)

Så lilla damen har blivit stor? Jösses vad det går undan.. Men kul för henne..! :)

Anonym sa...

Glömde visst TACK! :)