Att vara eller inte vara..

Läste just en artikel på Aftonbladet som handlade om en 13-årig flicka som tagit sitt liv efter att en fejkad "nät-dejt" dumpat henne.. En oerhört tragisk historia, speciellt som den skyldige var en grannkvinna som ville veta vad 13-åringen sa (och förmodligen hade för tankar) om hennes dotter.. Att en vuxen människa beter sig så här mot ett barn, som hon dessutom känner, är för mig obegripligt..

På samma sida fanns en omröstning där man skulle fylla i om man någon gång utgett sig för att vara någon annan, och i ärlighetens namn så kryssade jag i JA!

Kommer inte ihåg exakt när det var, men jag var handledare på Datorteket (ca 10 år sedan) och vi hade precis fått internet (via ISDN) installerat. Vi fick direkt problem med skyhöga räkningar mestadels p.g.a att folk hittade till Aftonbladets "webbchatt" som var väldigt populär på den tiden. Trots att vi påtalade detta till eleverna så var det ingen som lyssnade utan de fortsatte ragga runt efter killar/tjejer i diverse chattrum.

Så vi bestämde oss för att jäklas med en av de värre missbrukarna, en kille i 20-årsåldern.. Omoget? Ja helt säkert.. Elakt? Det också! Nödvändigt? Läs vidare..

Även om Datorteket i vår kommun var en "åtgärd" för att få slipa till arbetslöshetssiffrorna så hade man "moduler" som skulle uppfyllas innan man slutade, och allt chattande gjorde att folk glömde bort varför de var där.

Vi visste i vilka rum många av dessa chattare höll hus och vad de kallade sig, så vi skapade ett konto "Stina19" eller vad det nu var, och började snacka med den här killen.. Kommer inte exakt ihåg vad som diskuterades, förutom att det var snuskfritt.. :-)

Efter några minuter av diskuterande kring väder, vind, intressen m.m var det dags att avsluta. Vi skickade ett meddelande med orden "Vi kanske borde träffas?".. Killen reser sig upp, tar sig för huvudet och vänder sig om och säger med ivrig röst:

- "Hon vill träffas!"

Det var nu dags för oss att erkänna, men vi var inte riktigt redo för det så istället vi gav vi honom några frågor om hans nät-ragg:
-Vad är det för tjej?
-Var kommer hon ifrån?
-Är du säker på att det är en tjej?

Vi visste ju redan svaret på frågorna och efter sista frågan, frågade vi honom igen,
-Är du säker att det är en tjej?

Det var han, och det var då vi erkände vårt "busstreck"..

Tack o lov tog han det på rätt sätt, och skrattade åt det hela.. Och han och många andra blev lugnare i chattrummen också..

Mission Accomplished!